Jag gråter en skvätt till...

Det händer inte allt för jättemycket på tillverkningsfronten... vilket gör att det finns alldeles för mycket tid att tänka på...
 
Tiden går långsamt... samtidigt går den alldeles för fort för hux flux finns varken jobbet eller mina arbetskamrater kvar här... Om 3 dagar försvinner ytterligare 2 st...

 

 

 

 

Men det är inte bara tårar...

Mitt i sorgen och tårarna får mitt liv plötsligt en fortsättning. Hurra! På Thorax bland telemetrier, sprutpumpar och Descutansvampar. Så mycket bättre än så kunde det knappast bli!

 

 

Nu börjar det märkas...

...riktigt ordentligt att UE är på väg ut i intet... Plocklagret har försvunnit den här veckan och D1 har i stort sett slutat producera... Jag har gråtit några tårar, jag har funderat, jag har tappat arbetsmoralen och jag har svarat med röda siffror i Octavian...

1   2   1   2   1   1   2   1   1   1   2   

Det är inte speciellt roligt att gå till jobbet längre...