Jag är ganska less på att jobba. Överhuvudtaget... Försöker muntra upp mig själv ikväll - hurra! jag är ledig:-) - med lite Mello.

Anton - njae nej, men han är så självsäker på att han kommer att vinnna... det kommer han inte...
Ellen - hon kommer sist, det är mitt tips
Alcazar - bra låt, snygg Andreas :-)
Oscar - lite Eric Saade-kopia
Linus - piercingarna - blä, tatueringarna - blä, men låten - jaaaaaaaaaaaa!
Elena - tråkig 
Panetoz - varför inte?
Sanna - bäst av alla, och vilken röst sen....!
YOHIO - bättre förra året
Ace - neeeeeej!

Slutet är här

Ja, nu existerar inte Extempore Umeå längre... Det är en konstig tanke... Själv försvann jag ju därifrån för nästan 2 månader sedan och har egentligen inte längtat tillbaks eller saknat det. Inte som det blev men jag har saknat det som var förr, mina gamla arbetskamrater, de bästa i världen.

Jag kan bara önska alla lycka till i framtiden.

Inte långt kvar nu...

7 + 1 dagar kvar, sen är min karriär på APL slut för gott... Eller..? Men på nåt sätt känner jag mig ganska tillfreds med att det snart är slut. Jag tror jag har gjort ett bra jobb och jag har en bra fortsättning som väntar.

Men det kommer nog att bli en jobbig vecka: 4 av mina vänner kommer aldrig tillbaks efter att veckan är slut...

Bortkastad tid

Tänk vad mycket vettigt man skulle kunna göra på dagarna istället för att sitta av tiden på jobbet... Det händer inte mycket... Blääää, jag vill gå hem inte komma tillbaks nåt mer.

Vilken cirkus...

Ledningen har visst misslyckats med sin allra viktigaste Primus-uppgift: att hålla tidsplanen. Tråkigt för den... Sen kommer de bara en hastig eftermiddag och rör om, rör upp känslor, orsakar tårar och ilska och sen försvinner hem igen utan att ens stanna till och bry sig om hur personalen reagerar...

Extempore börjar bli en dokusåpa. Några väljs bort, några blir utvalda att stanna...

Egentligen skulle vi bara totalvägra och säga nej tack till förslaget, erbjudandet, bönen eller vad man ska kalla det och låta de reda ut sina problem själva.

Det är inget kul på jobbet längre, jag vill inte var där överhuvudtaget...

Jag går nog och gömmer mig

På måndag kommer visst chefen... Undrar vad jag ska göra för att slippa träffa henne... Jag vill inte se henne. Alls.

 

 

 

Hur många är vi kvar...? Vet inte så noga men inte så många. Sen är folk sjuka lite nu och då, men det märks knappt för de har tagit nästan allt jobb ifrån oss, man får slåss om det som finns att göra. Man är tröttare när man gå hem än när man kom pga inaktivitet och oarbete. Jag har starkt funderat på att ta med mig lite handarbete så jag har nåt att pyssla med mellan de enstaka ordrarna...