Vilken cirkus...

Ledningen har visst misslyckats med sin allra viktigaste Primus-uppgift: att hålla tidsplanen. Tråkigt för den... Sen kommer de bara en hastig eftermiddag och rör om, rör upp känslor, orsakar tårar och ilska och sen försvinner hem igen utan att ens stanna till och bry sig om hur personalen reagerar...

Extempore börjar bli en dokusåpa. Några väljs bort, några blir utvalda att stanna...

Egentligen skulle vi bara totalvägra och säga nej tack till förslaget, erbjudandet, bönen eller vad man ska kalla det och låta de reda ut sina problem själva.

Det är inget kul på jobbet längre, jag vill inte var där överhuvudtaget...

Jag går nog och gömmer mig

På måndag kommer visst chefen... Undrar vad jag ska göra för att slippa träffa henne... Jag vill inte se henne. Alls.

 

 

 

Hur många är vi kvar...? Vet inte så noga men inte så många. Sen är folk sjuka lite nu och då, men det märks knappt för de har tagit nästan allt jobb ifrån oss, man får slåss om det som finns att göra. Man är tröttare när man gå hem än när man kom pga inaktivitet och oarbete. Jag har starkt funderat på att ta med mig lite handarbete så jag har nåt att pyssla med mellan de enstaka ordrarna...